Jag har alltid haft lite svårt för att acceptera förändringar, när det gäller allt. Tycker för de mesta att om något är bra och jag trivs med de så är en förändring onödigt, helst ska allt vara som de alltid varit lixom. Sen finns de vissa saker som jag kan tycka de är lite roligt med förändring ibland, när man får starta om på nytt, som gy.mnasiet. På måndag börjar jag på De La Gardie. Ett gymnasium med ca 2000 elever, lite skillnad från lilla Dalängen med 300-400 elver. Ska bli roligt att börja i en ny klass och träffa nya personer. Även fast jag inte är 100% säker på att jag valde rätt pogram så tror jag att de här tre åren kommer bli roligare än de på högstadiet, mer saker som jag faktiskt är intresserad av. De är en av de få förändringar i livet som jag ser som positiv. 

 

Däremot är jag livrädd för tanken på att tiden går så himla fort och jag är nog lite rädd för att "växa upp". Just nu är ju livet ganska så "stabilt" eller hur man nu ska säga. Allt är ju så planerat och "säkert". Jag vet på ett ungefär hur de kommande tre åren kommer se ut och jag trivs med de. Jag kommer gå en linje som jag förhoppningsvis trivs med, jag kommer att spendera en massa timmar i stallet med min fina häst, jag kommer hitta på massa saker med mina underbara vänner, åka till Björneröd osv. Allt de är saker som jag trivs med och vill inte att någon ska ändra på. Men någonstans inser man ju att allt förändras med tiden, även vilka man umgås med. Man växer ifrån varandra, flyttar till olika ställen osv, allt kommer inte alltid vara som de alltid varit, de går lixom inte att komma ifrån.

 

Jag tänker ofta på hur saker kan förändras till de negativa och något jag måste bli bättre på att tänka positivt. För visst så kanske man tappar kontakten med vissa som man umgås med nu, men långt ifrån alla. Och i slutändan så brukar ändå de flesta förändringar bli till de bättre, eller iallafall ha något bra med sig!