Idag blev det ett såntdär riktigt kickass bra pass! Highway känndes så fräsch och var superduperfin! När jag red fram fokuserade jag på lite olika saker. I vänstervarvet var jag noga med att ställa ganska mycket och att han skulle vara kvick undan vänsterskänkeln. I Högervarvet däremot så jobbade jag på att han inte fick flyta ut och red på en fyrkant innanför spåret och var noga med att bara använde ytterhjälperna när jga vände så att det blev som en svag bakdelsvändning i varje hörn. Fokuserade mycket på galoppen och vänstergaloppen började äntligen släppa! Red mycket på spåret och bara gjorde fattningar och avbrott. Speciellt i högervarvet så arbetade vi på fattningarna på rakt spår och fick till några riktigt bra. I vänster gjorde jag fattningarna i hörnen och lite mer på böjt spår då de inte kändes lika bra i de varvet så nöjde mig med de fattningar på rakt spår som blev bra snabbt. La även in många övergångar mellan halt och ökad trav för att få honom kvick både framåt men även för förhållningarna bakåt och i slutet var de riktigt bra. Innan jag travade av övade jag på min sits och nedsittning som bara blir bättre. Gjorde lite framdels- och bakdelsvändningar vilket han också gjorde bra. 

 

Efter ett sånt pass så kan jag faktiskt för en gångs skull känna att jag faktiskt gör ett ganska så bra jobb med honom. Han är svår och man får aldrig något gratis. Men nu känns det som att det verkligen går framåt!

 

Och nu har jag precis lagt mig i sängen och tänkte se på dagens avsnitt av Top Model Sverige och kanske något avsnitt av PLL innan jag ska sova. Imorgon är det äntligen fredag, bara en dag kvar innan GHS nu, är så fruktansvärt taggad!

 

En egen häst, 99% av alla ryttares dröm. För ett år sedan var det min dröm med. Jag satt ofta och kollade på HastNet, man  kunde ju alltid drömma liksom. Då klickade jag in inriktning hoppning och kollade efter en storhäst som helst skulle vara runt 170cm, sådär 10-12 år med några år ute på hoppbanorna i bagaget. Och hade jag kollat seriöst så hade det varit sånna hästar vi hade mejlat/ringt på och åkt och provridit. Men för att vara helt ärlig så hade, när det kommit till kritan, nästan vilken häst som helst varit en dröm om jag hade fått kalla den för min. En liten shettis jag bara kunde träna från marken och köra, visst, för den hade ju varit min, min häst som jag kunde ha roligt med.

 

Sedan kom dagen som jag får gåshud och glädjetårar i ögonen så fort jag tänker på den. Den 28 april 2013. 4522 var ett av lottnumrena som ropades upp under pausen i världscupfinalen. Och den lotten satt mamma och höll i. När jag hörde orden "Det är våran lott, visst var det detta numret?" så fattade jag ingenting först, vad menade hon? När det började sjunka in så fick jag lite halvt panik och tror jag sa något i stil med "Va? Är du säker?" och sedan tror jag lite halvt i panik nästan skrek " de måste väl säga nummrena igen, eller? De måste de". Lite halvt chockade och ganska så väldigt skakig så lämnade jag och mamma Lovisa, Becka och Josefina för att gå dit man skulle om man vunnit en av hästarna för att kolla numret osv. När vi tillslut hittat Bo och han började bläddra i sina papper för att dubbelkolla numret så var jag så jäkla rädd och nervös. För detta kunde ju inte hända på riktigt. Men de stämde och vi fick direkt följa med ner i stallarna, förbi framhoppning och alla hästar som jag just sett hoppa inne i arenan för att hälsa på honom, våran häst.

 

Vi har sedan dag ett sagt att skulle det inte funka mellan mig och Highway så kunde vi inte ha kvar honom. För hur det än är så är jag 16 år och aldrig haft egen häst. Att få en femåring som jag ska lära samtidigt som jag själv har en massa kvar att lära är inte det optimala, inte på långa vägar. Jag skulle egentligen ha en häst som är som de jag skrev i början, en läromästare. Men tack vare att vi har duktiga personer runt oss som jag aldrig tvekat på att fråga om råd så går det bra. Det viktgaste för mig är att han mår bra och så länge han gör det så spelar inte prestationena så stor roll. Och han mår inte sämre hos mig än han hade gjort någon annanstans, sedan hur fort utveckligen går är en annan sak.

 

Jag tror på oss, vi två tillsamans. Jag tror på att vi en dag kommer ha världens starkaste band och lita på varanndra till 110% i alla lägen. Men det tar sin tid och jag kan inte räkna alla de gånger jag stått med armarna runt hans hals med tårarna strömmande ner för kinderna och tänkt "jag fixar det inte, jag klarar inte av honom" och det är många gånger jag tänkt att löser de sig inte efter nästa vecka kanske jag måste tänka på att ge upp. Men jag har aldrig gett upp och jag vet att jag aldrig kommer att göra det, för jag tror på oss. Det har gått snart ett år och vi har kommit en pytteliten bit på vägen. Det är alltid 1 steg framåt och 2 steg tillbaka. Highway är speciell. Han är stenhård i huvudet och envisare än det envistaste fuxsto när han sätter den sidan till och han tycker att han är störst bäst och vackrast. Har aldrig träffat en sån envis häst. Men samtidigt vet jag att vi en dag kommer vara så jäkla sammansvetsade, den dagen han bestämmer sig för lyssna och lita på mig när han blir stressad, den dagen vi kommit igenom våra problem, den dagen han lyssnar på mig utan ifrågasätta bara för att testa, den dagen blir vi farliga tillsamans. Vi har kommit en bit, det mesta mentalt. Han har blivit så mycket säkrare med mig och framförallt, med sig själv. Han vågar nu verkligen släppa på vissa spärrar och visa när han tycker något är roligt. 

 

Han är en häst som hoppar hur man än kommer på hinder, som hoppar nästa gång trots det blev hur fel som helst gången innan när han väl bestämt sig för att "nu vill jag jobba med min ryttare, inte emot". 

Han är en häst som kommer göra allt som jag ber honom, alltid kommer fightas med med mig i alla lägen.

Den dagen kommer han envisa bara vara positiv.

Han är min bästa vän och en dag kommer vi göra allt för varanndra.

 

Jag kommer aldrig ge upp oss.

 

Igår var tanken bara att jag skulle rida ett lite lugnare dressyrpass men med en liten häst, envis som en åsna blev det inte riktgt så. Han var ganska fin i trav och bättre i högergaloppen än väntat. La många mindre volter för att få honom att stanna upp lite och inte bara dra på. Vänstergaloppen däremtot..

Här var det en helt annan visa, huvudet i vädret stenhår i innertygeln och sköt in bogen. La mig på en ganska stor volt och det blev många avbrott och vi kom ingenstans.  I vanliga fall hade jag travat av här och gett upp. Men hade ett lite breakdown och bestämde mig sedan för at det ska gå! Det var liksom inte så att jag krävde att han skulle piaffera eller något annat orealistiskt, jag ville bara kunna få igenom vänstersidan. Så jag gick tillbaka till traven och red på samma volt och tänkte mest på att han skulle gå undan för innerskänkeln, inga problem. Sedan fattade jag galopp, gick ut på fyrkantspåret. Jag tänkte bara på att leda med innertygel och trycka ut bogen med innerskänkel. Och där galopperade vi runt en stund. Här handlar det egentligen i slutändan om vem som är envistast och tillslut så gedde han sig och blev riktigt fin! Då saktade jag av och jobbade honom en stund till i traven och han var riktigt fin!

 

Det är detta jag måste lära mig, att inte ge upp och skrittat av med tanken att jag inte kan rida min häst. Han är lika eenvis som de mest envisa fuxsto när han sätter den sidan till.  Jag måste ibland våga få igenom de jag ber honom om, annars kommer vi aldrig framåt!

 

Trots en del missar så är jag nöjd med dagens träning! Kan säga att jag inte längre känner mig tveksam till om han är helt ok eller inte, idag var min glada, pigga, hoppglada häst tillbaka! Började hoppa fram lite på ena grinden, han hade himla bra bjudning, dock så stämde inte avstånden helt hundra men det kändes helt okej! 

 

Mina stövlar gick sönder i Skara så red i bara ridskor och ridstrumpor, och det finns inget värre att hoppa i. Kändes som att jag inte hade någon styrsel i benen och allt känns allmänt ostabilt. Så de flesta missarna idag var mitt fel för jag börjar driva för mycket när de inte känns bra osv. 

 

Iallafall så hoppade vi vattenmattan därefter och där kom min fina avramling. Kom på första gången i galopp och känndes verkligen som att han skulle hoppa och de var som att han själv kom på precis innan han skulle hoppa av att de var för läskigt och snurrade åt andra hållet och jag ramla i backen! Men satt upp igen och tog det i trav några gånger tills han bestämt sig att han inte var rädd längre. Sedan skulle vi komma på ett hinder precis brevid vattenmattan och han stannade någon gång och kändes inte alls som att han var med på att vi skulle hoppa, men sen sa Linda de att han sneglade på mattan hela tiden så ställde honom lite åt andra hållet och då gick de finfint! Sedan blev det ett stopp till på en linje där han kollade lite och jag blev lite för ihopkrupen i sitsen så de var mitt fel!

 

Sist hoppade vi en bana och första gången gick det inte sådär super, jag red ganska dåligt men vi tog det igen och när jag blev mer lugn och vågade vänta och lita på att de skulle gå bra så blev de superbra! Men jag är så himla nöjd med H för han kändes som himla glad och framåt så då spelar inte alla missarna så stor roll!

 

Film kommer imorgon troligtvis, sålänge får ni se en print på min fina avramling!

Red ju som sagt Highway i lördags och red då på "ängen" vid stallet. Han bråkade lite när vi skulle gå från stallet men då tog mamma och ledde mig en bit bara så skötte han sig, var någon gång gång på ängen som det kändes som att han började tänka bakåt men då så behöve jag bara lätta lite på tygeln och driva  framåt så släppte de. Hade inga krav utan han fick gå som han ville och red ett par varv runt ängen i trav och han kändes som vanligt och väldigt nöjd! Galopperade en kort bit två gånger för att se hur han kändes där och de var han glader! jobbade honom lite när vi travade av och de kändes bra.

 

Igår så var underlaget lite sämre men han kändes ganska bra, lite seg så gick in i paddocken mest för att känna om de kändes bättre där och han var lite småseg, dock var inte underlagaet super där heller. Idag så får han vila så ska vi gå till ridhuset imorgon så jag kan känna ordentligt hur han känns på ett bra underlag. Fortfarande kravlöst med fokus fram. Ska se hur galoppen känns för de var där de känns enklast ifall de skulle vara att han har ont någonstans tror jag. Känns de bra ska jag ta fram något litet hinder någon dag i veckan och se hur han reagerar. 

 

Känns det fortfarande som att det är något som inte är rätt så får vi kolla upp honom. Känns bättre att åka in till kliniken med honom i onödan och inte hitta något än att rida och kräva saker av honom om han inte är helt 100. Bättre att vara på den säkra sidan alla gånger!

 

Här är en film från hoppträningen förra veckan. Här är han lite så som jag skrev om förut, himla loj i hela kroppen, noll energi. Blir att han flackt med hängade framben och nästan häver sig över. Blir lite klurigt att rida då och få bra avstånd till hindrena. 

  

Slutade med att vi gick bort till ridhuset idag ändå. Han var superduktig och skötte sig bra om man bortser från lite bråk i början. Finns nämligen ett hörn med hinder osv som han tycker är såååå läskigt så då passar han på att bråka och krångla när han har något att "skylla på". Men han kändes väldigt fin, hittade en bra rund form och hade bra bjudning. Red mycket volt, böjde igenom och flyttade lite och mycket övergångar. Märkte verkligen hur bra övergångerna blivit idag! Fick så himla många bra mjuka övergångar så det känns som att allt arbete med de gett resultat. Galoppen som varit lite strulig ett tag börjar verkligen bli som vanligt igen. Kommer bli mycket jobb på den framöver för att få den mer reglerbar. Är verkligen nöjd med detta passet!

 

Det här med vattkoppor är defenetivt inte de roligaste jag varit med om! Jag ser ut som jag vet inte vad, hela jag är prickig, uschuschusch. Men de värsta måste nog vara halsen, det jag kan äta är typ glass och nudlar, fin liten diet de. Var iallafall på vårdcentralen igår ifall jag kunde få medicin, men har ju ingen feber så jag kunde klara mig utan. 

 

Jaja, nu har jag klagat klart. Jag får iallafall rida sålänge jag känner att jag orkar så va hos Linda och tränade imorse. De känndes riktigt bra, något stopp där jag gjorde fel eller han kände för att titta lite på hindret innan han tyckte att de var säkert att skutta över. gulleplutt! Han är så rolig, ibland bryr han sig inte alls medan andra dagar kan han göra som idag när vi värmde upp. Skulle rida över cavaletti men 2 meter innan första bommen tvärstannar han och kollar på den som att den ska attackera, haha. Nej men jag är nöjd, hittade verkligen en bra känsla och det känns som att de bara går framåt. Vi hoppade en liten "bana" och han fixar de bra så nu kan vi börja höja upp lite mer. Själva hoppandet går ju bra men det är jobbet mellan hindrena som vi behöver jobba på!

 

Jag måste också gör något åt min sits som är så förfärligt ful just nu! 

 

Idag så fick jag som sagt prova Lottas träns från PS. Har varit sugen på att köpa ett eget ett bra tag och har hört så mycket bra om dem. Trodde inte att jag skulle känna så mycket skillnad på H då jag inte upplevt att han har varit särskil spänd och brukar aldrig känna någon skillnad på honom när jag byter bett eller nosgrimma. Men oj vilken skillnad! Redan i början i skritten så frustade han mer än vanligt och verkade allmänt nöjd. I traven var han fin, känndes så mycket stadigare och lyssnade bra på förhållningarna redan från början och sprang inte bara iväg och tog bettet. Något som jag tycker är lite problem med ibland är att han många gånger även släpper bettet i traven och kommer alldeles för långt bakom lod om jag släpper lite på tygeln. Nu var han kvar i rätt form och de känndes som att han jobbade bättre genom kroppen, mer avslappnad men med mer energi. Galoppen var jag riktigt spänd på att se hur de skulle funka. Han har arit riktigt jobbig där nu när jag ridit i paddocken, lekt giraff och tagit bettet och varit allmänt jobbig och stretig: Har fått galoppera varv på varv och lirkat innan släppt i några sekunder. Men idag var han helt annorlunda, inget stretande utan han var mjuk i munne och allt va 100 gånger bättre. Mirakelträns helt klart!

---

Jag skulle inte säga att vi kommer "satsa" på en gren. Tanken är att tävla både dressyr och hoppning då jag tycker att de är roligt med lite olika. Sen kan jag ju erkänna att hoppning är de jag tycker är allra roligast, och de är Highways favorit också, alltid öronen spetsade framåt! Sen får vi se hur de blir, de som går bäst är för de mesta roligast också. Sen får vi se vart vi kommer men de är planen iallafall, förstår faktiskt inte riktigt varför man alltid ska satsa på en sak. Visst om man har ambitioner att rida på elitnivå eller bara tycker de ena är roligt. Men jag förstår inte grejen med att lägga de ena på is för att satsa på de andra om man tycker båda är roligt och vill göra båda. Sen är de ju som sagt skillnad om man gör en elitsatsning eller ligger på lokal/regional nivå! Tycker dessutom att de är viktigt med varierad träning för hästen, inte bara hoppa eller bara rida dressyr. 

 

Jag har inga ambitoner att rida höga klasser i just dressyr även om Highway har kapacite för de. Vi hamnar där vi hamnar, sen om de är att vi inte rider högre än L:B eller rider MSV:B så spelar de inte så stor roll. Vi ska ha roligt och sedan är de såklart roligt om de går bra och vi kan klättra i klasserna lite, både i hoppning och dressyr. Men jag har inget speciellt mål med något av de, vi hamnar där vi hamnar helt enkelt!

 

Här är en liten film från träningen i söndags. Han var lite överallt och blev gärna lång och sprang iväg och var ganska tjaffsig i munnen. Men hade inte ridit ordentligt så jag verkligen fått igenom honom på några dagar eftersom de vart dåligt underlag och då blir han lite så. Men försökte bara hålla handen stilla med ett mjukt stöd och tänka på hindret och ingnorera honom. Sen är de något i ett hörn där som är så himla läskigt varje gång haha. Men jag är nöjd med honom då de överlag kändes bra och vi fick bra distanser för de mesta!

 

 

Highway har fått en välförtjänt vila i en vecka nu när jag har varit sjuk. Har velat fram och tillbaka hur jag ska göra med vintervila. Många ger ju hästarna några veckors vila nu på vintern. Grejen med H är att han får så himla mycket överenergi, inte så att han blir helt omöjlig när man ska rida sen utan de sätter sig i huvudet på honom och han blir lätt stressad och kan inte riktigt slappna av. Nu är de ju väldigt hårt ute i hagarna också så de rör sig inte så mycket där.

 

Men tanken nu är att vi kör på hela vintern så gått de går, blir ju lite svårare att hålla igång nu när de fryser i paddocken osv så de kommer ju säkert bli lite oplanerade lugna perioder också. Men kommer han få en veckas vila i januari och efter de så är de träning och vi ska försöka komma så mycket som möjligt för att få mer rutin. Han kommer få någon veckas vila med jämna mellanrum fram tills sommaren. Då kommer han att få en lite längre vila efter Björneröd. 

 

Nu blev de väldigt utförligt detta haha.

 

 

Som sagt så gick de riktigt bra idag, över förvätan! Han var lugn för de mesta och stod snällt i transporten även fast de var andra hästar utanför som gnäggade osv. Han var lite stressad precis när jag skulle sitta upp och inne på framhoppningen när vi skulle ta av täcket och så men annars så var han lugn. Han har inte stannat på ett enda hinder på hela dagen. Inte för att han är en häst som stannar för att han inte vill hoppa men många gånger så kan han stanna i början och vill kolla på hindret innan han vågar skutta över men idag så bjöd han framåt så fint och tvekade inte alls! Mamma var med mig inne på banan så att hon kunde hjälpa mig om han skulle börja krångla. Men de enda var väl medan vi väntade innan den innan mig hoppade som han var lite dum, men annars skötte han sig så bra, så stolt över min prins!

 

Finns tusen saker jag kunde gjort bättre men är ändå nöjd, vi tog oss runt och de var de viktiga. Är ju inte själva hindrena som är prblemet men man ser ju att han lägger fokus på en massa annat och inte kan koncentera sig på ridningen, men de har ju med att han var osäker att göra 

Pay and jumpen igår gick som väntat, han var nog tillochmed lite lugnare än jag trodde att han skulle vara. Dock var de ösregn hela tiden så alla red fram i ett ridhus där de också var framhoppning. Framridningsytan var väldigt liten och de var en himla massa små ponnyryttare som nog aldrig hört talas om varken högerregeln eller att man inte skrittar på spåret. Men H var iallafall avslappnad och fin! Framhoppningen som var på andra sidan av ridhuset var de lite lugnare på och de var väl tur för på den kortsidan fanns det en väääääldigt läskig läktare så han krånglade en del där. Hans nyaste test är att han börjar backa och snurra runt och då spelar de liksom ingen roll vad jag gör, han bara backar och backar. Men mamma fick hjälpa mig och leda förbi någon gång och sedan gick de bra. Han hoppade bra och kändes väldigt nöjd! 

 

Själva banan var i ett annat stort ridhus och så fort vi kom in där tappade han lite fokus på mig men jag bara red och försökte tänka fram. Fick stopp på ettan först, kom igen och då hoppade han snällt över, och så fortsatte de i princip hela banan (ni får se filmen sen). Dock var linjen 6-7 en del problem. Särskilt 7:an där stannade han flera meter innan och bara backade, snurrade och småreste sig. Till slut fick jag hjälp av banbyggaren och efter en stund kom vi över. Sista hindret hoppade han fint över. Andra rundan var ungefär samma problem, men de gick dubbelt så bra. Denna gången fick mamma följa med eftersom han litar mycket mer på henne än på han som hjälpte mig innan.

 

Men jag är verkligen nöjd, vi var där för att träna på att komma ut på ett nytt ställe och vi kom över alla hinder tillslut! 

 

Snodde filmen på Olivia & Highway från Olivia. Detta är när hon red honom för ett par veckor sedan. Så roligt att se honom från marken ibland, roligt att se hur han rör sig osv. Tycker Olivia fixade de bra, är ju lite skillnad från hennes ponnys och Highway har ju relativt stort steg så de kan vara lite svårt att hänga med i. Kommer ihåg de första gångerna jag red honom, kom lätt ur balans och hängde inte riktigt med änns när jag red lätt då han gärna "flashade iväg" som Linda kallade de, och då kom jag ändå från storhäst. Men jag har som tur vant mig vid de här laget och tycker att alla andra hästar jag kommer upp på har väldigt litet steg haha.