Från dagen vi hämtade Highway på bollerup har jag lärt mig så mycket, har så många underbara minnen med min fina häst. Men något som förstört för mig hela tiden är min prestationsångest. Har hela tiden varit så rädd att försöra min fina häst. I hippson stod de att han antagligen skulle kunna gå minst MSV i dressyr med rätt ryttare, den meningen har jag haft i mitt huvud, skulle man fortfarande säga så om honom?

 

Hur Highway funkar i ridningen, ser ut i kroppen och hur han mår är ett kvitto på mitt arbete, de kan vara bra eller dåligt. Något som jag hela tiden varit så himla fokuserad på är hur han ser ut i kroppen. Nej, han ser inte likadan ut i kroppen nu som när jag fick honom, ja, han har tappat lite muskler. I somras föll han ur en del i kroppen, något som gjorde mig helt knäckt. Jag ändrade min ridning hur många gånger som helst, försökte hela tiden hitta vad jag gjorde fel, för självklart var de den enda förklaringen jag kunde hitta, jahg red dåligt. Men efter ett tag insåg jag att han borde ha mer muskler än vad han har. Att han tappade lite när jag fick honom va inte alls konstigt, jag är 16 år och har ridit på ridskola hela mitt liv, innan hade han blivit riden av en vuxen beridare, hästar och ridning är hennes jobb, klart att hon rider bättre än vad jag gör. Vi provade att byta foder och vipps så blev han så mycket bättre i kroppen.

 

Jag har riktigt dåligt självförtroende och när de kommer till hästarna så har alltid prestationsångesten funnits. Jag har varit så rädd att göra fel med Highway, vill verkligen göra min fina häst rättvisa. Men häromdagen så insåg jag att de handlar inte om vi kommer rida den där MSV klassen i dressyr eller om hur han ser ut i kroppen. Jag har snart haft honom i ett halvår och skulle man kolla på tävlingsresultat så finns, inget. Vi har tagit de lugnt och jag har varit rädd att lasta in honom i trailern och åka iväg och visa upp honom för andra som skulle tycka att jag förstört honom och inte kan rida, för så har jag varit inställd på att de ska bli. Men Highway bryr sig inte om han tävlar på lokal/regional nivå eller om han tävlar på nationell. Han bryr sig inte om hur han ser ut i kroppen. De viktiga för honom är att må bra och få göra de han tycker är roligt. Och de är ju alltid de viktigaste för mig, att han mår bra. Och de gör han, han litar allt mer på mig och vi har haft de så himla roligt tillsamans!

 

Jag måste få bort all den onödiga prestationsångesten. Alla dessa småsaker. Som med hur han ser ut i kroppen, de var de bara jag som tänkt på, när jag frågade min tränare vad hon tyckte jag kunde göra så sa hon att hon inte alls tyckte han såg dålig ut i kroppen, men jag la så mycket fokus på de och hittade varenda liten sak jag kunde gjort fel.