Åsikterna om skarapa bett och hjälptyglar är mååånga. Vissa anser att de är djurplågeri så fort man sätter ett stångbett i munnen på hästen medan andra sätter in alla möjliga avancerade bett på sin häst och de finns väl egentligen inget "rätt och fel" utan bara delade åsikter. För hästar är olika individer,  precis som vi. Och alla människor trivs inte med samma sak, eller hur? 

 

Jag har sett hästar som sprungit och gapat mot ex. det omtalade pessoabettet, men har också sett harmonsika lugna hästar med detta bettet i munnen som verkligen sett ut att trivas. Så något rätt och fel kan de inte finnas, jag tror att man får se från häst till häst, ekiage till ekipage, alla är olika.

 

Jag tror inte att de flesta är ute efter att vara elaka mot sina hästar, iallafall inte i detta landet. Det är inte många ryttare som skulle plåga sin häst medvetet. Man gör de man tycker blir bäst och löser problem på olika sätt. Jag har många gånger sätt hästar och ponnys som rycks i munnen med skarpa bett samtidigt som ryttaren kör sporrarna i magen på hästen, drar i den ena tygeln men vill sedan åt andra hållet och hästen gapar och de ser ut som den bara vill därifrån. MEN jag tror inte att ryttaren medvetet sätter sin häst i den situationen, jag tror mycket handlar om okunskap. 

 

Jag anser att skarpare bett och hjälptyglar är bra om de används på rätt sätt. Sedan finns de såklart vissa bett som är bättre alternativ än andra. Men hade valet stått mellan att hoppa en bana på en häst som jag fick rycka tag i med ett vanligt tränsbett, som inte lyssnade på förhållningarna utan att man blev stark i handen och at rida samma häst med ex. ett pelham och då kunde rida mjukt och ta små förhållningar som gick igenom utan att jag drog i hästens mun så skulle jag utan tvekan valt de senare alterantivet. Jag läste ett klockrent citat på Elisabth Ågrens blogg en gång "stirra dig inte blind på bettet som sitter i munnen utan ryttaren som håller i tygeln".

 

Jag har inget emot skrapare bett och hjälptyglar om de används på rätt sätt. Sen ska man ju alltid sträva efter att rida med så milda bett och utan så lite hjälp som möjligt men ilbland behöver man kanske lite hjälp på vägen!