Igår var tanken bara att jag skulle rida ett lite lugnare dressyrpass men med en liten häst, envis som en åsna blev det inte riktgt så. Han var ganska fin i trav och bättre i högergaloppen än väntat. La många mindre volter för att få honom att stanna upp lite och inte bara dra på. Vänstergaloppen däremtot..

Här var det en helt annan visa, huvudet i vädret stenhår i innertygeln och sköt in bogen. La mig på en ganska stor volt och det blev många avbrott och vi kom ingenstans.  I vanliga fall hade jag travat av här och gett upp. Men hade ett lite breakdown och bestämde mig sedan för at det ska gå! Det var liksom inte så att jag krävde att han skulle piaffera eller något annat orealistiskt, jag ville bara kunna få igenom vänstersidan. Så jag gick tillbaka till traven och red på samma volt och tänkte mest på att han skulle gå undan för innerskänkeln, inga problem. Sedan fattade jag galopp, gick ut på fyrkantspåret. Jag tänkte bara på att leda med innertygel och trycka ut bogen med innerskänkel. Och där galopperade vi runt en stund. Här handlar det egentligen i slutändan om vem som är envistast och tillslut så gedde han sig och blev riktigt fin! Då saktade jag av och jobbade honom en stund till i traven och han var riktigt fin!

 

Det är detta jag måste lära mig, att inte ge upp och skrittat av med tanken att jag inte kan rida min häst. Han är lika eenvis som de mest envisa fuxsto när han sätter den sidan till.  Jag måste ibland våga få igenom de jag ber honom om, annars kommer vi aldrig framåt!